Recension: Harms Way – Rust

Harms Way – Rust (Deathwish Inc. 2015)

När pre-ordern skulle läggas och jag skådade art-worken för första gången var det med en lätt besvikelse som jag konstaterade att omslaget gick nästa helt i vitt. Färgen vit är i min värld något som står i bjärt kontrast till de sinnesstämningar som HW försöker leverera.

Den inledande besvikelsen övergick dock, efter öppnandet av paketet, i förtjusning. En extra yttersleeve i en mycket smakfull äggskalsvit ton med bokstäverna RUST utskurna täcker ett rostfärgat gatefold omslag. Detta på ett otroligt stilrent sätt som för tankarna till levrat blod som fläckar Patrik Bateman’s visitkort. Tar man bort yttersleeven framträder två kranium, något inte helt oväntat på en Deathwish platta. Hela anrättningen bara skriker Jacob Bannon (Converge) i allmänhet och hans grafiska jobb med Rot In Hell’s mästerverk ”As Pears Before Swine” från 2011. Trotts detta krediteras bara Bannon med ”Additional Design”, men det tror jag vad jag vill på.

Den visuella upplevelsen är som bekant halva nöjet och en stor anledning till att man köper skivan på svindyr vinyl (220:-inkl. frakt) och inte snor den digitalt. Rent musikaliskt bjuder RUST på väldigt få överraskningar, vilket passar mig bra. Att HW håller ner tempot något annat som jag gillar.

Som Närking ser jag det dock som min plikt att ta fasta på det som när negativt, trots att det överlag är en riktigt bra platta. De industri-vibbar som man anade i öppningsspåret – Infestation, uteblev tråkigt nog på resten av plattan. Att späda på industri-soundet kunde ha varit det som hade tagit HW en nivå längre ner i helvetestratten. Jag tycker även att gitarr-produktionen är något för steril och gurkorna tillåts inte att ringa ut till fullo.

Harms Way live i Örebro – foto: Daniel Nätterdal

Men som tur är låter dom i alla fall fortfarande som maxade Boss-HM2 pedaler genom Peavy kabinett. Första låten på B-sidan ”Amongst The Rust” som det även gjorts en video på, gästas av Colin Young från Twitching Tongues och är den låt som fastnade snabbast. Även en skön feat. är från, en för mig okänd sångerska, vid namn Emily Jancetic.

Social Darwinismen, som tidigare varit lite av ett tema, i den korta muskelknutten James Pligge’s textförfattande har på RUST bytts ut mot självhat och tvivel och en längtan efter att avskärma sig från andra människor, något som återigen för tankarna till American Psycho.

/Daniel Nätterdal